Mathias Osvath

Jag forskar på kognitiv evolution genom att jämföra vitt skilda djurarters förmågor. Om vi studerar nulevande djur som befinner sig på olika grenar av livets träd förstår vi hur kognitionen förändrats genom årmiljonerna. Det är särskilt intressant att fåglar och däggdjur har snarlik kognition, trots ganska olika hjärnor. De är likvärdigt utvecklade i minnessystem, impulskontroll, inlärning, social förståelse med mera. Även de mest kognitivt komplexa djuren på varje gren speglar varandra. Detta trots att de två grupperna delade en förfader så långt bak som för 320 miljoner år sedan - en förfader med mycket begränsat intellekt. Alltså har dessa likheter uppstått oberoende av varandra. Jag vill förstå hur detta gått till, och varför. Den kunskapen avslöjar vilka principer naturen använder för att bygga intelligens. Sådana insikter kan i förlängningen leda till en rad tillämpningar inom t ex AI, men också till en ökad förståelse av oss själva.

Som en del av vår forskning kartlägger vi också de utdöda dinosauriernas kognition, vilket tycks intressera de flesta. Forskningen är tvärvetenskaplig och inkluderar kognitiva zoologer, neurovetare, robotikforskare, paleontologer och filosofer, för att nämna några.